Allvarligt talat! är de så här de ska vara?

Sitter i skolan just nu har precis druckit ur mitt kaffe, har lite skumma tankar i mitt huve om hur allt kommer bli sen och hur allt kommer vara, inget kan bli som förr är de inte så folk brukar säga, ja varför då ens försöka igen eller varför inte försöka igen bara för att mot bevisa allt kan bli som förr eller kan de verkligen bli de?

Jag har en vän en super god vän som jag idag inte skulle kunna klara mig utan vi var osams i två hela år om en skit sak som vi tycker idag att de var vi kunde inte ens titta på varandra utan vi börja må illa princip.  Sen en kväll träffade vi varandra på bussen vi hade då börjat umgås med samma folk så vi kunde inte undvika varandra de var ett problem i början men då på bussen hade vi båda fått i oss ett eller två glas vin så vi började prata sen 2 veckor efter det var de som inget hade hänt, och de är verkligen ett bevis på allt kan bli som förr bara man vill och försöker men de är oftast de som fattas för en viljan att försöka. Jag säger ofta för ofta ”jag kan inte” fast jag inte försökt och jag vet själv att det är ett problem jag har, jag har ett mål i huvudet men jag vågar oftast inte utföra de till hundra procent för jag tror jag inte kan, Men jag kan så mycket mer en vad folk tror ..

Åter igen kan saker bli som förr? Kan man glömma och ta steget vidare och princip lossas inget hade hänt, Jag kan om jag vill...Men har jag viljan? Att börja tro på nått jag nästa vet kommer spricka igen man kanske ska ta ett steg åt sidan börja om att tänka nytt tänka större tänka bättre eller stå kvar i samma ner trampade grop som man knappt kan kliva upp ur utan stege.

Men tänk dem som bor långt ifrån varandra och inte kan vara utan varande hur gör dem? Och dem som bor nära varandra som knappt vill träffa varandra hur gör man? kan inte dem byta plats då de känns ju mer rättvist eller de är vad jag tycker. Ibland har man såna önskningar att man bara vill flytta härifrån för att komma bort från all skit men snart kommer de ny skit iaf hur man en gör, men de är det som kanske behövs de där lilla i början att allt är så bra man hinner bygga på sig och växa till för sen när de dåliga kommer kan man ta de då,  man orkar hålla emot  …

Nu ska jag sluta skriva .. De här är till min lärare egentligen men kan ju dela med mig av mina livs tankar och funderingar om livet .